Muntligt

Idag var det dags för min grupp att hålla miniföreläsning om forskningsdesigner för klassen. Jag överlevde faktiskt, höll inte ens på att svimma. Tror det hjälpte lite att boken vi har att gå efter är runt 500 år gammal (överdrivet sett åtminstone) och inte alls särskilt tilltalande och intressant. Alltså, detta hjälpte ju inte till när redovisningen skulle förberedas men det bidrog till att ingen säkert lyssnade när vi pratade. Tro mig, jag vet - alla gruppers kapitel kommer därifrån och jag har själv varit publik vid ett antal tidigare... Tror även att det hjälpte att en av de andra i gruppen var helt svimfärdig och skakis av nervositet. Någon måste ju försöka hålla ihop, alla kan ju inte ramla ihop i en skakande lövhög lixom. Det innebär dock att det antagligen var en engångsföretelse att något muntligt kändes okej, men man får vara glad för det lilla! 

Vi var och hälsade på vårat lilla barn också, Sandra och jag. Vårat barnobservationsbarn. Det var på tiden.