Idag var (nästan) sista dagen jag regelbundet behövde ta mitt pick och pack och resa till Universitetet på andra sidan stan. Vilket också innebär att jag slipper den regelbundna hemska pendlingen i rusning. Alltså, Stockholms kollektivtrafik i rusningstid är verkligen stressframkallande. Alla är som tokiga, gör vad som helst för att komma med första bästa tunnelbana - även om det innebär att de stackars människorna som redan kommit på vagnen trycks ihop från alla håll och "trångt som i en sillburk" får en helt ny innebörd. För att inte tala om kallaballiken som uppstår när han där längst inne ska ut på nästa station, där ingen annan tänkt sig att gå av. Eller löpartävlingsinstinkten som infaller så fort man stiger av och känner lukten av centralen. Var man inte stressad innan så blir man det garanterat då för väljer man att hålla sitt lite lugnare lantistempo där då blir det inte nådiga blickar från folket bakom...
Ja jösses ja, det är inget jag kommer sakna och inget jag, på ett bra tag iaf, kommer sträva efter att vilja uppleva flera gånger i veckan igen.
Tacka vet jag den "riktiga skolan", man kan ta det lugnt de trehundra metrarna till ingången. Gärna en någon halvtimma innan föreläsningen börjar för att hinna plocka upp en metro på vägen. Strosa fram i korridoren och skulle man känna att entreplanet idag kändes lite stressigt med mycket folk så är det bara att ta trappan upp (eller ner för den delen, båda håll kommer helt klart uppnå syftet) och problemet är löst. Sätta sig i den oftast tomma hisshallen och i lugn och ro läsa metro innan någon trevlig klasskamrat droppar in och avcheckning av dagsläget sker. En massa mycket trevligare och skönare än uppstarten på tunnelbanan mellan t-centralen och Universitetet...tillsammans med 300 miljarder andra... :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar