Ställer fram utemöblerna...

Det är något med den här tidsomställningen som göra att min kropp inte riktigt hänger med. Psykologiskt tror min hjärna att klockan bara precis passerat nio fast den egentligen nu passerat tio. Vilket resulterar i att min rutinstyrda sömn anser sig ha rätt att balla ur en aningen. Tycker det lixom hänger i jättelänge sen, känns som något tagit en timma ifrån mig varje dag ända fram i sommar. Åt andra hållet, när det är dags att ställa tillbaka utemöblerna, får man tillbaka sin stulna timma igen - inte alls lika psykologiskt. 

Då ska man väl ändå trotsa den där timman och gå och lägga sig, misstänker att handledaren på morgonen imorgon inte anser att tisdomställningen är en giltig orsak för att inte infinna sig där.