Hej, jag är sällsynt

och idag är det sällsynta dagen.

Varit på konferens på Oscarsteatern hela dagen tillsammans med hundrafemtio till tvåhundra andra medlemmar ur Sällsynta Diagnoser. Lite tankesmedjor med diskussioner, paneldiskussioner, lunch, fika och några som pratade lite om olika arbeten. Oscarsteatern är förresten väldans vacker!
David Legas stipendie som går till "En ung person som har en sällsynt diagnos, eller är syskon eller annan närstående till en person med en sällsynt diagnos, och som genom sitt ideella engagemang verkar som inspiratör och förebild" delades ut. Kronprinsessan Victoria skulle ha delat ut priset men kunde inte närvara, förståeligt kan man tycka, det komiska är bara att det stod att det ev. skulle vara hon ända fram till för ett par veckor sedan..vilken nyhet att barnet ska ut också ;) Stand in blev Göran Hägglund, lite torrt byte var första tanken men han hade faktiskt lite humor - även om det är synd att kronprinsessan inte kunde vara med. Priset gick till en tjej med Noonans syndrom (googla...).
En söt kraniofacial pojke i åtta-tioårsåldern (?) tog till orda under tankesmedjorna, ställde sig upp framme vid podiet och talade om att hans sätt att jobba mot dom som glor på honom var att göra egen musik om det. Han sa flera kloka saker än så och när han satte sig igen sa hans pappa förundrat (men med stolthet såklart) till honom "hur kom du på att du skulle gå upp och säga alla dom här sakerna?". Modigt! Och där var diskussionen igång för över en timma framåt.
Även aktiviteter på centralen pågick hela dagen, men dit hann jag bara en sväng.

Det här är Scott!

Har varit mycket sällsynta-evenemang sista veckorna. Förra onsdagen var det ett möte för att utveckla verksamheten för sällsynta sjukdomar inom KS och KI, ett regionalt center är tänkt att bildas. Min läkare pratade lite om stamcellstransplantation vid bl.a. min sjukdom och patienten från Sverige som det genomförts på med lyckat resultat berättade sin historia. Han hade EPP, men är frisk nu.
   
Jahapps, fyra år till nästa gång då!
     

Tillägg.

• blivit mycket glad över att det föddes en liten Olivia klockan 20.43 nu ikväll. Ett till efterlängtat kusinbarn. Grattis till Henka & Lollo <3  

Idag är det tisdag...

...och jag har

• legat kvar under täcket för länge imorse och spelat wordfeud
• ätit frukost i farten samtidigt som sängen bäddades, håret borstades och väskan packades för att jag legat kvar för länge under täcket och spelat wordfeud
• inte haft några större problem med trängsel eller förseningar på SL, kan det bero på sportlov måntro?
• suttit på en ganska långsam föreläsning om hur man konstruerar test
• grupparbetat
• sammanfattat hälften av det kapitel som ska redovisas nästa vecka 
• lagat en god laxpasta
• det var allt

punkt

Estelle Silvia Ewa Mary

Något efter i tiden, men den lilla prinsessan föddes ju när jag hade som minst tid till bloggandet förra veckan. Och det är ändå värt ett omnämnande tycker jag. Lite mysigt med ett nytt tillskott till Kungafamiljen, en till blivande drottning. Själv är jag mycket vänligt inställd till den monarki vi har, en fin tradition och ett bra ansikte utåt. Prins Daniel verkar vara så ödmjuk, något han inte minst visade prov på under presskonferensen på torsdagsmorgonen, och tillsammans med kronprinsessan är de ett härligt par tycker jag! Namnet sessan fått är gulligt och fint - kan inte riktigt se kopplingen med en nattklubbsdrottning som Herman Lindqvist visst tyckte. Ålderdomligt och tradition är olika saker och hans uttalande om egentligen alla namnen flickan fått känns mer ålderdomligt och fjantigt än att det skulle vara något traditionellt.

Att jag kom på detta just nu beror egentligen på att jag hittade på en bild från i torsdags som jag sparat. Aftonbladet lät folk skicka in bilder på bebisar som föddes samma dag som den yngsta prinsessan och en "farfar" hade skickat in en bild på sitt lilla barnbarn. Problemet var bara att det var hans dotter som fått barn...Och ja, ni kanske fattar grejen? Jag kan inte riktigt bestämma mig för om det är en lite gullig "uppe på små moln"-grej eller lite mer åt det tragiska hållet. Den lilla "farfarn" har ju ändå antagligen haft ett antal månader på sig att reda upp sin identitet och vad det egentligen är han ska bli...

    

På millimetern.

Jag skötte mig som arbetsledare, allting gick smidigare än man kunnat tro att plocka alla grejor från hyllor och fack och enligt slutsumman sedan så fanns allt med. Man fick föreställa sig att man var ett tåg för att det skulle kännas något mindre pinsamt när vi fyra skulle försöka hantera och arrangera sex fullastade vagnar framåt kassan. Väl framme tog vårt lilla tåg upp ganska många meter, för att inte tala om när allt skulle passera kassan och placeras på ett mindre hindrande sätt på andra sidan... Aja, in i släpet kom alla grejorna till slut, men det var inte några mängder av millimetrar kvar inte. Det är alltså ett nytt kök som står staplat i garaget i detta nu. När det kommer upp kan ju dock dröja, några saker som väntas på innan det är fysiskt möjligt och sedan är det ju tiden som sätter vissa gränser...

Jobbar som arbetsledare för mamma, pappa och bror på IKEA.

Lilla lilla Lova.

Träffade en ny liten individ idag för första gången. Lova, två månader. Ett till litet kusinbarn. Sååå söt liten varelse och sååå mysigt och roligt att träffa henne och resten av hennes familj. Fick inte till något bra foto tyvärr, det var lite ledsamt.

Var på väg hem vid sju-tiden men stannade i stan och åt mat först. Kom då fram till att det skulle bli svårt att hinna hem i tid till melodifestivalen. Löste detta genom att våldgästa Gunilla, som både var hemma och inte upptagen. Trevligt det oxå!

När man får oväntat besök så får man plocka fram det man hittar i drickaväg...

Inte vanligt fredagsmys.

Tentan gick som den gick. Förhoppningsvis gick den bra. Medveten om att jag tabbade mig på något, men hoppas på att det räcker ändå.
Kände när jag klev innanför dörren i Julita på eftermiddagen och sjönk ner i fotöljen att jag nog inte skulle orka resa mig igen idag. Vid fyra-tiden hörde dock mamma av sig och hade kommit på att vi skulle åka till Ikea så fort hon slutat. Jahapp, sagt och gjort, som speciellt utvald bänkskive-rådgivare (detta kunde visst inte göras av mamma och pappa själva) kunde jag ju inte bli kvar hemma i den mjuka sköna fotöljen. Fredagsmys på Ikea, framför en dator med en köksritning. Kom därifrån med ett kök beställt. Trodde aldrig den dagen skulle komma. Då ska det bara upp oxå...
Nu känns det som att min kropp fått en urladdning och jag ska nog bege mig mot kudden. Efter en vecka med för få timmars sömn, en massa plugg och tenta på det är helgen mer än välkommen!

Bidrar även med valda delar av Matildas och min sms-konversation idag...

Några timmar senare...

MYCKET hög intellektuell nivå.

God natt!

Dålig...

...bloggvecka överlag denna vecka... Återkommer efter morgondagens tenta med någon slags sammanfattning av de senaste dagarnas händelser och tankar ;)

Och äta semlor.

Gjorde minisemlor, så man kunde äta två ;) Fyllde mina med blåbär och grädde. Alldeles perfekt för mig som inte tycker mandelmassa är smaskens.

 (Den ser ganska stor ut, närbilden bedrar...)

Bakar semlor.

Pluggish.

Inne på tredje koppen kaffe såhär vid halv elva en tisdagsförmiddag. Borde eventuellt dra ner tempot en aningen. Behövs dock för att min hjärna ska samarbeta med miniräknaren. Och då kan det ju vara värt det, det är ju ändå hälften mjölk.  

Intresseklubben antecknar - jag vet!

Törst.

Begreppet törst som i törstig - i behov av vätska - har precis diskuterats här. Är det ett tillstånd eller en känsla? Kanske både och. Även pappa involverades i frågan, han tror det är en färg. En röd.

Torka.

Lite bloggtorka idag, men så får det vara. Sovdags! (för länge sen...)

Pyjamasparty.

Pyjamaspartykväll med Linah och Ellen. Mys! Ätit gottis mat och gottis efterrätt. Gillat Molly och äcklats av Ranelid. Skrattat åt Benjamin och Filippa. Nu film. Mia, du skulle varit här.

Ellenpellen hittade ett äpple att gnaga på med sina, inte så många, tänder.

Vissa hade inte ingen pyjamas med sig och fick då låna en i en passande form och storlek. 

Årets första.

Klockan ett var det dags. Att skriva årets första tenta. Ett är en dålig tid faktiskt, hela dagen består bara av att vänta och vara nervös. En fredageftermiddag dessutom, segaste tiden på hela veckan! Men, men. Det kan ha gått vägen och det kan ha gått åt skogen, allt blir alltid mycket osäkrare när procenten är ganska hög. Gränsen på över sjuttio procent när tentan är på tjugoåtta poäng gör att det inte krävs så många slarvfel eller missuppfattningar för att det ska bli stolpe ut. Hoppas på det bästa!

Firade att det var över för den här gången med mörk choklad, bubbelvatten och ett kapitel i statistikboken under tågresan mot Kattne. Mötte upp Sarisen som kom med tåg från andra hållet, vi satte oss och pratade en stund på ett café. Hon har haft praktik här men drar uppåt Piteå igen nästa vecka, och kommer inte tillbaka förns till sommaren. Sorgligt, Piteå är långt bort.       

Dikt.

Ganska intetsägande dag idag och jag måste, en stund till, fortsätta läsa lite anteckningar tills jag imorgon förhoppningsvis ska visa mina audiologiska kunskaper.

Så i audiologi-anda, och för att den känns speglande och lite fin.... 

Jag hör inte så bra

Att inte höra,

är att inte veta

vad de andra hör.

Att inte höra,

vad de andra hör,

är att inte veta.

Att inte veta

vad de andra hör, 

är inte roligt.

Att inte veta 

vad för roligt

de andra hör...

Det är att vara 

hörselskadad.

 Författare okänd

Våga tala.

Fortsatte med audiologin ett tag till...

Sandra var väldans pedagogisk när hon målade upp ett inneröra (längst upp till vänster) och en genomskärningsbild (längst upp till höger) för att gå igenom ljudvågens färd till hörselnerven. Ansiktena under användes för att förklara begreppen dominant och recessiv, gubbarna har alltså olika ögonfärg = olika anlag.

När vi började känna oss duktiga och klara för dagen spårade det ur lite...

Längst till höger står Julia som övergett oss för att åka på körövning, sedan är det Sandy, jag och Jossan. Jossan håller sin pojkvän i handen, en pojkvän som i Sandras tidigare pedagogiska anlagsförklaring lämnat henne och skaffat en annan tjej med bruna ögon och fått fyra barn med fyra olika ögonfärgsanlag. Ja, som sagt, det kan ha blivit något urspårat och komplicerat... ;) 

Vid halv fem förflyttade vi oss till salen brevid där det var ett seminarium om att våga tala inför folk som skolan anordnat. Jag kom inte därifrån som en fullfjädrad föreläsare, tyvärr. Däremot var det faktiskt intressant ändå, med bra tips och råd. Det trissta är väl att hur man än vrider och vänder på alla tips och råd så kommer det hela tiden tillbaka till att det bara är träning som gäller. Inga genvägar där inte. 

"Det är så tröttsamt att inte yttra sig"

-Oscar Wilde

Tentaplugg.

Sitter på bibblan med Jossan och Sandy och pluggar audiologi i ett kaos av anteckningar och böcker. Men med kakor, kaffe och micropausar så är det riktigt trevligt!

Alla hjärtans dag.

Effektiv dag idag måste jag säga. Klockan stod på ringning för att jag skulle komma igång med pluggandet i tid. Jag snoozade bara tio minuter och klockan 07.00 påbörjade jag pluggandet. Visserligen fortfarande i sängen med frukosten i knät, men läste gjorde jag. Planen var att åka på föreläsning på SU till klockan ett så jag fixade iordning mig, slängde i mig lite lunch, packade väskan och stod med jackan på vid halv tolv när jag bestämde mig för att hoppa över föreläsning för att kunna utnyttja dygnets timmar mer värdefullt. Så jag förflyttade mig istället några hundra meter till bibblan. Ännu mer plugg innan jag tog halv fyra-tåget in till stan. 

Träffade bästa arbetsterapeutvännen (som visserligen inte heller ska bli AT längre), drack latte på Stories, körde update sedan sist, småpratade om annat, klagade på att det dröjer alldeles för länge mellan våra dejter, hade det trevligt, tiden gick på tok för fort (hade klämt in detta i luckan som fanns i min dagsplanering = tidsbegränsat). Lovade att det ska bli snart igen.  

Drog vid halv sex med snabba steg vidare mot styrelsemöte med RMP. Mycket information, intressant, jag informerade lite om EPP-träffen och en träff under sommaren som är i planeringsstadiet, god mat i pausen, lite om olika forskningsprojekt som vill ha blodprover i någon databas, årsmötesplanering, kontorsletande, budgetplanering... 

Klev innanför dörren vid halv tio-tiden och hade planerat att hinna plugga en timma till, men insåg att mitt huvud inte kan ta in mer information idag ändå, så jag hamnade här. Och nu anser jag min dag vara slut, ska slumra snart för vara laddad inför tentapluggsdag med klassvänner!   

Åh just det - Glad alla hjärtans dag, även om det i min mening är något överskattat. Överskattat är däremot såklart inte Jonis och Snyggos bröllopsdag idag, grattis till er <3  

Heldag.

Lång dag på SU, med ett stooort hål. Skulle gått nio till elva och ett till fyra. Första föreläsningen kom igång tio minuter sent, och var klar klockan tio. Kändes riktigt värt att ha gått dit när vi insåg att det var TRE timmar kvar till nästa. Tiden gick fort ändå men det blir stressande att sitta och veta att man har en hel del annat att göra.
Nu är det lite familjen annorlunda på TV, det programmet är så mysigt!

Kvällsfika.

Hoppade över middagen idag, blev ordentlig lunch och en splittrad familj vid middagstid. Har precis istället intagit goda hemmagjorda räksmörgåsar och (lika hemmagjord) kladdkaka. Bra byte tycker jag, var riktigt smaskigt! 

Nya "kontoret" var väl lite sisådär måste jag säga, förväntningarna var nog lite för höga. Tur "Time out" följer, ett säkert kort! Lite till TV-tittande och slösurfande, sen väntar kudden. Dags för en ny vecka att börja, med ganska mycket på programmet... 

 

Släktkalajs.

En försenad juldagssläktträff blev det igår. Ålderspannet var ganska stort, den yngsta medverkade på sitt sätt genom att sparka sin höggravida mamma från insidan och den äldsta är 90+. Mat, fika, bildspel, prat och sångleken blev programmet. Sånglek med allt ifrån psalmer, gamla klassiker och julsånger till "åh, åh va de e skönt å va naken...", nyare poplåtar och sommarsånger. Spännande blandning & något för alla smaker!

Knytkalaset blev också mycket lyckat med...

   ...paj och sallad...

...bröd och ostar...

...kakor, pajer och muffins. 

Och lite bullar, kaffe, frukt, godis, chips och ostbågar på det. 

Vi behövde inte åka hem hungriga.

Mot Strängnäs.

På väg mot släktträff, Matilda och jag fick äran att sitta på extrasätena i bilen = en och en halv decimeter yta för rumpan, en decimeter ovanför golvet. Lägger man till klackarna till detta skulle man kunna säga att vi sitter med knäna i samma höjd som hakan. Men man ska väl inte klaga, vi slipper ju hålla fast oss i dragkroken. Skojsigt ska det bli iaf! Tacopajen och morotstårtan jag bakade igår till temat "knytkalas" är med, hoppas bara på att kakan inte mosats under bilresan.

(har inte riktigt fått koll på hur man ändrar bildstorleken i mobilbloggen, men det får duga...)

Panda i granmundering.

Har föreläsningsfridag idag. Säga att jag är ledig ger fel bild. Har ägnat förmiddagen åt statistik-räknande utklädd till panda i julgrans-outfit. Med andra ord så sitter jag i min grönrandiga overall* och glömde tvätta bort maskaran igår kväll så den ligger snyggt under ögonen.
Fick iaf ett riktigt flow under några timmar och fattar nu både hypotesprövning av medelvärden och konfidensintervall mycket bättre än förut! Tänker därför unna mig att ta lite ledigt och åka neråt byn strax. Har fixat en cupcake som jag tänkte hoppa in med till fina Linah om hon är hemma. Planerar därefter lite te och en prommis hos Mia. Först tvätta bort maskaran, men min outfit förblir densamma!
   

Cupcake!

*farfars första och enda kommentar om overallen var om jag kanske var den nya julgranen?

Trumhinnor och sånt.

Otoskopilabb på schemat idag! Örat alltså. Inte varje dag man får titta in på sina kompisar trumhinnor, hörselgångar och vax direkt. Kunde också skymta hammaren, ett av hörselbenen ni vet, där bakom trumhinnan. Spännande värre!

En ny liten kusin har hittat ut i stora vida världen idag också. Den tjugofjärde i ordning om jag inte räknat galet. En pojke med planerat snitt. Så mysigt!

Kvällshäng.

Precis (för någon timma sen, men det är ju nästan precis) kommit hem från lite kvällshäng med några från klassen. Har vi typ aldrig gjort tidigare utan några som helst pluggavsikter som grund. Men riktigt najsigt att kunna träffas lite såhär på kvällen utanför skolan också och någon gång ska väl vara den första. Fixade lite tacos tillsammans, käkade och åt en supergod chokladtårta som värdinnan fixat. 

Inga bilder med toppkvalitét direkt, men så får det vara! 

G'natt!

Vätskebrist

Jag hade en gång en murgröna, sedan blev det jul, och nu har jag bara en mur. Det gröna är borta och ganska torr har den blivit oxå. Stackars, stackars blomma. Känner mig som en dålig blomägare. Kanske inte är så konstigt eftersom han fått leva utan vatten en månad. Har under fyra veckor jobbat med återupplivningsförsök. Men nu börjar jag faktiskt tappa hoppet. Jag börjar inse att den faktiskt är förlorad.  

Kursstart.

Ny kursintro idag, den tredje starten för terminen och då har ingen avslutats än. De är så här fantastiskt utspridda också, en på lingvistiska, en på psykologiska och en i Huddinge. Helt grejt! Första tanken när man vaknar är "vart är jag och vart ska jag?". Men aja, i höstas hade vi som mest fem kurser igång samtidigt - en liten miss enligt våra lärare (nähä?), så man ska ju inte klaga. Man riskerar ju inte att växa fast på ett och samma ställe iaf och lite miljöombyte har väl aldrig skadat...

"Forskningsmetodik och projektarbete" är dagens nykomling. Kan bli spännande trots att det innefattade mer jobb än vad vi har tid och att kursansvariga visst råkar vara de två som också hade hand om höstens mest ostrukturerade kurs. Men en bra grupp, ett intressant ämne och en bra handledare kan förhoppningsvis väga upp resten.    

Misshandlad?

 

Man skulle kanske kunna tro att jag varit med om något riktigt hemskt. Jag har misshandlats - av en provtagningsnål. Eller okej, misshandlats är kanske att ta i. Men jag tror kärlet sprack, ganska mycket. Med en brännskada på exakt samma ställe på andra handleden är det möjligt att det kan uppfattas som att jag lixom - skadar mig själv. Skulle några sånna rykten börja gå så vill jag härmed dementera detta. 

Kan också meddela att handleden är läskigare än både armveck, handrygg och arm att stickas i. Shit, så nära gränsen till att svimma i sticksituation var flera år sedan jag var. Att tänka på något annat än nålen i handleden kan ställas mot "tänk på vad som helst förutom vita isbjörnar" (prova gärna det hemma)... Himla tur att det finns världens bästa sjuksköterska med världens största tålamod som kan hantera världens sjåpigaste patient (jodå, aningen självinsikt har jag), annars är risken stor att den sjåpiga patientens journal och läkare hade fått klara sig utan provresultat.             

Träffat EPP:are.

Den här dagen har generellt varit ganska ointressant, så jag går tillbaka till lördagen istället.

I lördags gjorde jag och mamma det som var anledningen till att vi åkte till Göteborg just den här helgen. Jag träffade sånna som jag. Sånna som tycker att solen är en ganska onödig grej. Jag träffade sånna med EPP. Detta började planeras redan i november/december (?) när förslaget kom upp i en grupp på facebook. Flera var intresserade så 4:e februari i Göteborg föreslogs. Måste erkänna att jag var lite nervös. Sex stycken med EPP och lika många anhöriga blev vi. Från Skåne till Stockholm (och några ställen däremellan). Vi fikade, presenterade oss och kom in på olika ämnen. Vi kunde lätt prata bort de två timmarna som var avsatta. Lite tårar, en hel del skratt och en massa igenkännanden. Det hör ju inte till vanligheterna direkt. Coolt att höra någon säga något som stämmer in på mig. Man får möjligheten att känna en samhörighet med människor som man egentligen inte ens har något gemensamt med. Tror det var ännu mer speciellt för de som aldrig träffat någon med samma diagnos. Det har jag gjort flera gånger men det här var trots allt en lite annorlunda situation. Två flickor som är yngre än jag fick sin diagnos samma dag som programmet jag var med i för några år sedan visades på TV och de såg det. DET är tufft! Kan ju verkligen inte bara bero på slumpen. Mamman tyckte det kunde vara en bra grej att visa tjejernas klasskompisar, när de känner sig mogna för det. Även om jag inte kände mig nöjd över min prestation där så kan jag känna glädje över att det kan hjälpa någon. Att kunna känna att jag kan förenkla lite för någonannan är en viktig del av mitt liv och det kan jag känna mig stolt över.
Jag tror också att det var en väldigt positiv upplevelse för våra anhöriga. Det är faktiskt inte en sjukdom som enbart drabbar diagnosbäraren, alla runt omkring påverkas mer eller mindre vare sig man vill det eller inte. Jag tror t.ex. mammorna kunde gå därifrån med begreppet "hysterisk mamma" i en helt ny innebörd.

Vi som var med, EPP:are och våra bihang.

Helt klart en positiv upplevelse och vi planerar redan att träffas, de som kan, och äta lunch innan årets porfyriårsmöte i Stockholm. Coolt!  

Mellanlandar.

Mellanlandar på landet innan det är dags för att dra vidare mot Stockholm igen imorgon bitti. Och nu är jag i stort behov av att sova några timmar så jag avslutar helgen med ett par bilder till istället för text. Mina senaste "innehållsrika dagar" recenseras imorgon kväll.

 Morfar och Rakel

Mamma och moster

En alldeles toppenbra helg!

Söndag morgon

Snabbspolning

En och en halv timmas mello på fyrtio minuter - Sean Banan var pinsamt nog helt okej i efterhand och Thorsten Flinck såg lika galen ut som vanligt. Loreen var bäst. Nu är diskussionerna heta kring vilken film som står på agendan. Blir visst Yes man. Den stora frågan är - hur många är vakna till slutet?

Snart mello!

Sitter i soffan och försöker tina efter en kylig promenad ner till Maxi. Inväntar nu folket som är ute och springer (pappa) och lägger barn (Ann-Charlotte) innan chipsen och godiset kastas fram och melodifestivalen (på inspelning) startas! Har en del att berätta om men föredrar att ta det vid en dator och inte via mobilblogg...så det blir när jag är på hemmaplan igen... På återhörande!

På plats

Framme i Kungälv sedan några timmar tillbaka efter en ganska innehållsrik dag som jag så här dags på dygnet inte riktigt känner för att recensera... Har ikväll iaf hunnit äta gott och titta på film, najsigt! Nu är det hög tid att sova, upp tidigt och umgås med småttingarna imorgon <3

Torsdag...

...och snart är det helg!

Skulle luncha med några från klassen idag, i värsta rusningen såklart. Vi gick runt nästan hela området innan vi, såklart, hamnade ungefär där vi började. Värsta snöstormen skulle det självklart vara just då också, men vi hade ju iallafall förtjänat maten efter det :) Länge satt vi, så där försvann stora delar av min inplanerade pluggtid, men det får det vara värt ibland. 

Inga bilder blev det från dagen så jag bjuder på en "dagens nagellack"-bild istället. Den franska manikyren fina syster fixade i helgen blev snabbt dassig tyvärr så nu blev det utbytt mot...

Bilden är inte särskillt verklighetstrogen tyvärr...mer turkos än blått egentligen. Men ja, ja, en liten färgklick är det och jag gillar färgen skarpt! 

-13

Leggings kan så här i efterhand kännas som ett felval efter att kollat in väderappen som visade på -13 ute... Förhoppningsvis ligger det något över detta inomhus.

Yrkesskadad - redan?

Jag tror yrkesskadan lixom redan slagit till. Eller föresten, här kan man inte ens behöva vara röst/tal/språk-nörd för att upptäcka problemet. Min röst knarrar lite ibland precis som många andras, när jag är trött eller ibland i slutet på meningar. MEN idag hade jag har en föreläsare som knarrar EN HEL DEL när han pratar. Att försöka ignorera detta när upptäckten redan är gjort är OMÖJLIGT. Det blir ju inte så där väldans mycket bättre av att han pratar ganska tyst och att man då måste lyssna extra nogrannt på honom för att höra vad han säger. Jag försökte verkligen lyssna på VAD han sa istället för HUR han sa det. Men nej. Icke sa nicke. Det gick inte. Jag var lite för rastlös och seg i huvudet redan innan. Detta resulterade i att jag lärde mig typ noll bra saker idag. Till hans försvar kan jag tillägga att mina klassvänner som inte irriterade sig lika mycket sa att han var en duktig föreläsare, vilket jag tror helt och fullt på. 

Dags att jobba lite på detta till nästa gång! Är ju ändå där för att lära mig statistik. Inte för att diagnostisera eller komma med övningar för röstträning.