Så var en av årets traditionsenliga höjdpunkter till ändå. Göteborgsvarvet. För mig som ickelöpare är väl egentligen själva höjdpunkten Kungälvsresan och sällskapet men att stå och heja vid bankanten är oxå roligt. Helt klart ett roligt lopp att vara suporter på.
Ett helt gäng med bekanta löpare gjorde att ögonen nästan gick i kors i sökandet efter dessa och rösten fick jobba för att överrösta musiken som skrålade på tok för högt ur högtalarna.
Samuel som kanske inte riktigt kände sig i den form han hade önskat kutade trots detta runt på 1:47:18. Detta firade han med att kräkas av utmattning och sova innan han kom tillbaka in i matchen lagom till kvällsmaten.
Pappa sprang in på ett nytt personbästa, 1:39:48, och var (vilket han definitivt borde) riktigt nöjd med det.
Värt att nämna är ju såklart Jossan oxå, hon sprang på sin sämsta halvmaratid på flera år (1:20:15, något de flesta bara kan drömma om) och kom trots detta in som SM 6:a, hur imponerande är inte det!? Även om jag förstår att besvikelsen är stor när en medalj var målet och man istället hamnar i sjukhustältet med dropp utan medalj...
Härligt sällskap och mysiga dagar har förgyllt den här helgen som nu går mot sitt slut. Mellanlandar i Julita innan färd till Stockholm för en kortvecka i skolan. Snart helg igen...så skönt!
Ni är allihop så välkomna hem igen! Kramar!
SvaraRaderaMormor
Tack mormor! Kramar
Radera