"Närjagvaryngre-kompis"

Idag fick vi verkligen chansen att testa oss som logopedstudenter. Vår handledare fick akut, efter ett dödsfall i familjen, ta (nästan) första bästa plan till USA i morse. Så vi fick träna oss på att vara "riktiga" logopeder och ta våra egna beslut och fungera som stand in-handledare till varandra. Tror allt att det gick helt okej. Min egen röst sprack lite. Pinsamt. Men har man tidig morgonpatient så har man. Rösten hinner ju inte få chansen att komma igång riktigt ordentligt ju. Idag, för första gången, fungerade mitt e-tjänstekort som det skulle oxå! Frihet att kunna ta sig in själv på kliniken utan att behöva stå och hänga vid dörren tills det kommer någon som man lite diskret kan smita in med. Eller behöva gå via patientluckan och be om att bli insläppt. Dessutom kunde jag skriva journalanteckningar på mitt egna inlogg för första gången, skööönt! 

Hade på eftermiddagen bokat in träff med min kära barndomsvän Sandra (jag känner mig gammal), vi har inte träffats på år och dar. Min två år yngre barndomsvän som tillbringade gårdagskvällen med att förlova sig (jag känner mig jättegammal). Men nu pluggar hon till syrra och vi tillbringar (tydligen) dagarna i samma hus till och med så det var helt klart dags. Varsin gigantisk latte och flera timmars prat var supertrevligt! Och verkligen på tiden!